Som de flesta andra casino- och kortspel är det lite svårt att exakt säga när och var Black Jack uppfanns och började spelas. Antagligen var det så att Black Jack var en vidareutveckling av de franska spelen "Chemin de Fer" och "French Ferme". Det man vet att spelet gjorde sitt intåg på franska casinon runt 1700, då under namnet "Vingt-et-Un" som betyder ungefär "Tjugo och ett A". Då en spelare fick ett extra pris, en jackpot, då de två första korten var spader knekt och spader ess låg namnet Black Jack inte långt borta. I USA lanserades spelet på senare delen av 1800-talet och den första omnämningen av spelet finns i 1987 i "American Hoyle". I början spelades spelet endast privat men 1910 började man spela i spelhallar i Evansville, Indiana.

Strategin för Black Jack gör sitt intåg

Första försöket att publicera en strategiguide för Black Jack gjordes 1956 av Roger Baldwin då han släppte "The Optimum Strategy in Blackjack". Han använde statistik, sannolikhet och uträkningar för att på bästa sätt få ner husets fördel i spelet. Guiden var på 10 sidor med matematiska kalkyler och detta publicerades i "Journal of the American Statistical Association". Utan en dator var det dock svårt att få till en optimal strategi.

The Einstein of Black Jack

Professor Edward O. Thorp tog vid där Roger Baldwin slutade och utvecklade hans strategier runt Black Jack till att bli ännu mer raffinerade och korrekta. Thorp gick också ett steg längre och introducerade de första teknikerna för korträkning. Tyvärr var tekniken han kom upp med, kallat "Ten Count", ganska svårförståelig så det slog aldrig bland den breda massan. 1963 blev Thorp känd som "The Einstein of Black Jack" då han satte samman sina tankar om strategier för Black Jack och sin korträknarstrategi i en bok han kallade "Beat the Dealer". Denna bok blev så populär att den var upp på New York Times bästsäljarlista under en vecka. Boken gjorde också casinona nervösa så att dem började ändra reglerna. Detta slog dock tillbaka då folk slutade spela vartefter de fick ändra tillbaka reglerna. Däremot ändrade dem så att man använde flera lekar, blandningsmaskiner och blandningar när det egentligen inte behövdes, allt för att få ner oddsen för spelarna.

Datorerna ger mer exakt information

Efter Thorp så kom flera personer som använde datorer som hjälpmedel för att ytterligare göra kalkylerna runt Black Jack mer exakta.
Stanford Wong tog över efter Thorp som guru och publicerade "Professional Blackjack", vilken kom att bli en bibel för både nybörjare och expertspelare.
Julian Braun, då anställd av IBM, använde många timmar på IBM:s stordatorer för att göra simuleringar av olika Black Jack händer. De slutsatser han drog, samt de idéer han hade runt korträkning, användes både i den andra utgåvan av "Beat the Dealer" och "Playing Black Jack as a Business" av Lawrenece Revere.

Mr Black Jack

1977 satte Ken Uston ihop ett team av Black Jack spelare. Teamet använde fem stycken små datorer som var inbyggda i skorna på spelarna. Med hjälp av dessa datorer och teamets kunskap och insamlande av data vann de över hundra tusen dollar på kort tid. En av datorerna var dock konfiskerade av FBI men då man endast använde information som var känd så kunde man inte klassa datorerna som fusk. Ken Uston blev också känd som Mr Blackjack då han var med på det amerikanska tv-programmet "60 minutes" 1981 samt stämde, och vann, casinona i Atlantic City eftersom dem portade korträknare. Ken Uston berättar om sina historier och strategier runt Black Jack i sin bok "The Big Player".